Skriv ut

Historisk användning

Plåttak har funnits i flera sekel. Plåtmaterial liksom beläggningar har dock förändrats genom tiderna.

Tidigare belades taken med så kallad svartplåt (varmvalsad icke betad stålplåt). Svartplåten behandlades med olika typer av torkande oljor, som i grundfärgen oftast innehöll blymönjepigment (blyoxid Pb304). Svartplåten rostade för snabbt om färgskikten inte var (är) hundraprocentigt intakta. Nya plåtmaterial kom dock att avhjälpa denna svaghet genom att svartplåten belades med ett zinkskikt. Idag levereras i huvudsak metalliserad stålplåt, alternativt aluminium.

I och med att plåten började metalliseras med zink uppstod ett flertal problem med målningen. Målningsproblematiken lade grunden för nästa epok för tunnplåten.

År 1936 uppfann Josef I. Hunter en metod, där man kontinuerligt kunde belägga 50 mm breda och 0,3 mm tjocka plåtband med en färgbeläggning. Denna metod har sedan utvecklats och i dagens läge används band med en bredd upp till 1,5 m. Den färdigmålade tunnplåten lanserades omkring 1955, och är idag den helt dominerande typen av byggplåt.

Bild 3:4 Exempel på fabriksmålad plåt. Källa: SSAB Tunnplåt AB och Plannja AB.Bild 3:4 Exempel på fabriksmålad plåt. Källa: SSAB Tunnplåt AB och Plannja AB.