Skriv ut

Undersökningar och provningsmetoder, SS 184007

Denna standard vänder sig i första hand till konsulter som ska undersöka status och kondition på det plåtmaterial som ska målas om och därefter upprätta en arbetsbeskrivning. Men den kan också vara till god nytta för en entreprenör som fått ett totalt åtagande.

Här beskrivs hur ett tak ska undersökas och framför allt hur det ska dokumenteras. Men mera specifikt beskrivs hur man identifierar olika typer av fabriksbeläggningar och olika effekter av nedbrytning på dessa. Slutligen tar man upp provningsmetoder för att bland annat säkerställa att den yta som ska ommålas är ren men också hur man provar vidhäftningen till ett gammalt färgskikt.

Exempel på undersökning av åldrad tjockskiktbeläggning med Plastisol

För att avgöra om tjockskiktsbeläggningen ska avlägsnas före ommålning ska den kontrolleras och kartläggas med avseende på vidhäftning och återstående skikttjocklek.

Flera mätningar av skikttjocklek enligt SS-EN ISO 2808 och vidhäftning enligt SS-ISO 16276-2 ska utföras inom varje delyta. Mätning ska ske intill falsar, i extra solbelysta och skuggade delar. Resultaten inom varje delyta ska redovisas. Exempel på redovisningsprotokoll finns i Bilaga E.

Efter förbehandling enligt metoderna 5.2.4 – 5.2.6 i SS 184004 ska skikttjocklek och vidhäftning kontrolleras.

Anmärkningar:

1. Åldrade tjockskiktsbeläggningar med Plastisol, som antingen förlorat vidhäftning, blivit spröda eller blivit förtunnade genom avdunstning av mjukgörare, bör avlägsnas före ommålning. Ytans struktur, kontrollerad genom en lupp eller närbildsfotografering, kan också vara en vägledning. Plastisol som tillverkades på 1990-talet kan ha dålig vidhäftning trots att ytan inte ser nedbruten ut. Se exempel på nedbrutna ytor i mikroskop i figur 1 – 3. Beläggningens kondition påverkar starkt behovet av förbehandling.

2. Påverkan från vatten, värme och UV-strålning orsakar nedbrytning av Plastisol. Graden av nedbrytning beror på lutning, väderstreck, skuggningar och våttider. Luftspalt, glespanel eller isolering bakom plåten ger stor skillnad i plåttemperatur vilket leder till olika grad av nedbrytning inom en delyta.

3. Ofta anses 140 µm kvarvarande beläggning som en nedre gräns för övermålningsbarhet av åldrad Plastisol. Gränsen för övermålningsbarhet beror också på Plastisolen kulör. Ljust pigmenterad Plastisol kan vara olämplig att övermåla även vid tjocklekar över 140 µm.

4. För vattenavrinningssystem används tunnare Plastisol. Denna tunnare Plastisolbeläggning har skikttjocklek under 110 µm och bör inte övermålas.

Figur 1 – Exempel på låg grad av nedbrytning. Skikt typiskt (170-190) µm. Ytan känns mjuk.Figur 1 – Exempel på låg grad av nedbrytning. Skikt typiskt (170-190) µm. Ytan känns mjuk.
Figur 2 - Måttlig nedbrytning. Skikt typiskt (140-170) µm och ytan känns mjuk, Kan ofta vara lämplig övermålas.Figur 2 - Måttlig nedbrytning. Skikt typiskt (140-170) µm och ytan känns mjuk, Kan ofta vara lämplig övermålas.
Figur 3 - Kraftigt åldrad Plastisol. Skikt < 140 µm. Ytan är hård och porös. Ska inte övermålas.Figur 3 - Kraftigt åldrad Plastisol. Skikt < 140 µm. Ytan är hård och porös. Ska inte övermålas.