Aluminiumplåt

Aluminium är en relativt ung metall. Den framställdes första gången i början av 1800-talet.

I Europa började aluminium att användas som byggmaterial i slutet av 1800-talet och det finns exempel på taktäckningar från den tiden som fortfarande är intakta. I Sverige började aluminium att användas som byggnadsmaterial under 1930-talet. Som taktäcknings- och fasadmaterial fick aluminium en mera allmän användning under 1950-talet. Ett vanligt användningsområde är olika typer av strängpressade profiler till fasadpartier, fönster och dörrar.

Aluminium har god korrosionshärdighet och kan ytbehandlas på flera sätt.

Utseende och materialkvaliteter

De kvaliteter som används till taktäckningar och fasadbeklädnader är främst aluminium EN AW-3103, EN AW- 3105 respektive EN AW-4015 enligt SS-EN 485-2:2009. Även andra likvärdiga kvaliteter används. Aluminium är lätt att smälta om. Därför kan kvaliteter tillverkas av recirkulerad metall.

Aluminiumplåt levereras i olika hårdhetsgrad eller tillstånd. För täckningar och beklädnader som ska falsas gäller att tillståndet och egenskaperna måste vara anpassad för detta. Plåten ska ha en sådan formbarhet att den kan dubbelfalsas samtidigt som den måste ha tillräcklig hårdhet för att motstå mekanisk åverkan.

Plåt av aluminium levereras med tjocklekar på 0,7 – 1,5 i bredder upp till 1 250 mm. Till skiv- och bandtäckningar används 0,8 mm tjock aluminiumplåt med bandbredden 600 och 610 mm.

Profilerad aluminiumplåt finns i ett stort antal profiltyper och profilhöjder på 20 – 100 mm är vanliga. För tillverkning av den profilerade plåten används 0,5 – 0,9 mm plåt som är hårdare än den plåt som falsas. Plåtlängderna överstiger sällan 6 m.

Kassetter tillverkas av 1,0 – 2,5 mm tjock plåt beroende på storlek och planhetskrav.

Metoder för ytbehandling av aluminiumplåt som används för byggändamål är främst anodisering och industriell färgbeläggning.

Anodisering är en elektrolytisk ytbehandlingsprocess som ger ett tjockare oxidskikt än det tunna oxidskikt som bildas på naturlig väg vid utomhusexponering. Vanliga skikttjocklekar vid anodisering är 5 – 25 μm. Genom anodiseringen får ytan god motståndskraft mot mekaniskt slitage samtidigt som det även går att infärga skiktet i olika kulörer. Det är företrädesvis kassetter, paneler och profiler som anodiseras och bearbetning ska inte ske efter anodiseringen bortsett från borrning, kapning eller motsvarande.

Eftersom aluminium har goda korrosionsegenskaper är det inte nödvändigt att skydda plåten ytterligare genom målning eller industriell färgbeläggning. Det är endast där vatten under en längre tid kan stå kvar som en skyddsbehandling erfordras. Målning på byggplats eller industriell färgbeläggning görs huvudsakligen av estetiska skäl.

Icke färgbelagd aluminiumplåt är till en början blank med en karaktäristisk metallyster. Efter en tids utomhusexponering mattas ytan och den blir mera grå i takt med att det bildas oxider på plåten. I industrimiljö blir ytan mörkt grå.

Korrosion

Korrosionshärdigheten hos aluminiumplåt är mycket god. När aluminium exponeras i luft bildas spontant ett väl vidhäftande och hårt oxidskikt. Oxidskiktet är ~ 0,1 μm tjockt och transparent. Skiktet är mycket tätt och skyddar metallen mot vidare angrepp. Skadat skikt återbildas.

Oxidskiktet är stabilt i området pH 4 – 9. Det är också inom detta område som korrosion i övrigt sker vid exponering utomhus. Aluminium har erfarenhetsmässigt god korrosionshärdighet i SO₂-förorenad atmosfär vilket framförs som en betydande egenskap i dessa miljöer.

Allmän korrosion förekommer inte på aluminiumplåt. Gropfrätning är den vanligaste korrosionstypen på aluminium som exponeras utomhus. Denna typ av angrepp medför att det på ytan punktvis bildas små runda frätgropar täckta av korrosionskrustor. Dessa består av aluminiumoxider och -hydroxider.

Beroende på miljön är angreppen störst de första åren för att med tiden minska. Detta beror på att krustorna ger ett visst skydd mot fortsatt korrosion. Det största frätdjupet i en enskild frätgrop överstiger sällan 100 – 150 μm efter 10 – 20 års exponering och påverkar inte plåtens hållfasthet eller andra egenskaper. Däremot kan ytan bli prickig och i smutsig atmosfär kan ytan även mörkna kraftigt inte minst på grund av att ytan blir mera smutssamlande.

I regnskyddade lägen under balkonger och andra utskjutande byggnadsdelar kan gropfrätningen bli kraftigare.

Störst påverkan ger kustklimat med kombination av fukt och saltstänk. I dessa lägen bör därför plåten med jämna mellanrum tvättas. Detta gäller inte minst entrépartier och liknande med anodiserad aluminiumplåt.

Andra typer av korrosion än gropfrätning kan förekomma på vissa aluminiumlegeringar och i särskilda miljöer.

Bimetallisk (galvanisk) korrosion uppträder som lokal korrosion vid sammanfogning av aluminiumplåt med en mer ädel metall. Bimetallisk korrosion ger i de flesta fallen de allvarligaste korrosionsangreppen på aluminiumplåt. Angreppen kan helt undvikas med rätt utformade konstruktioner och detaljer.

Aluminium bör inte utsättas för kontakt med kalk, puts, betong eller liknande alkaliska produkter.

Materialfakta för aluminiumplåt

Längdutvidgningskoefficienten för aluminium är 23 x 10^-6 °C^-1. Detta innebär att aluminium rör sig 2,3 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C.

Aluminiumplåt har en densitet på ~ 2,7 kg/dm³.

• « Föregående om Emaljerad plåt
• Nästa om Kopparplåt »