Skriv ut

Zinkbelagd stålplåt

Stålplåt har använts i Sverige sedan 1500-talet. Plåten är ett bra tak- och fasadmaterial som dock måste skyddas mot korrosion.

Med rätt korrosionsskydd och rätt underhåll kan stålplåten behålla sina goda egenskaper under lång tid. Det finns exempel på byggnader i Sverige med tak av stålplåt från 1800- talet som fortfarande är i gott skick.

Att måla plåten med oljefärger var i början den vanligaste metoden att skydda stålplåten mot korrosion. I mitten av 1800-talet utvecklades tekniken att metallisera stålplåten med zink. Det skedde till en början genom att järnplåtar doppades ner i ett hett zinkbad. Temperaturen i zinkgrytan styrde skikttjockleken som oftast blev ojämn. Detta kan också ses på tak som är täckta med pannplåt där zinkskiktet fläckvis helt eller delvis har korroderat bort.

I dag metalliseras stålplåten i kontinuerliga produktionslinjer som gör det möjligt att hålla en jämn tjocklek på metallskiktet. Genom att metallisera stålplåten förenas stålplåtens hållfasthetsegenskaper med metalliseringens motståndskraft mot korrosion. Metalliseringen består idag oftast av zink men legeringar av aluminium-zink (AlZn) eller  zink-aluminium-magnesium (ZnAlMg) förekommer också.

Grundmaterial för framställning av metalliserad plåt är kallvalsad tunnplåt i band.

Utseende och materialkvaliteter

Metalliserad stålplåt för falsning är 0,6 mm tjock. Plåt finns med olika bredd och hårdhet. Profilerad zinkmetalliserad stålplåt tillverkas av 0,4 – 1,52 mm tjock plåt. För konstruktionsändamål finns plåt upp till 3,0 mm tjocklek.

Beroende på användningsområde finns metalliserad stålplåt med olika hårdhet. För arbeten som kräver handfalsning används en mjuk plåt, så kallad plåtslagerikvalitet. Sträckgränsen på denna plåt är ~ 180 N/mm2. Den mjuka plåtens fördel är att återfjädringen vid falsning är i det närmaste obefintlig. Plåt av hårdare kvalitet används för tillverkning av profilerad plåt och kassetter. Profilerad plåt finns i olika kvaliteter och hållfasthetsegenskaper för att plåten ska kunna utnyttjas på ett så optimalt och ekonomiskt sätt som möjligt. Sträckgränsen på profilerad plåt varierar vanligtvis mellan 250 – 350 N/mm2.

Den zinkmetalliserade stålplåten har inledningsvis en viss glans som fort mattas och plåten får en grå kulör.

Korrosion

För stålplåt till tak och fasader används två zinkviktsklasser: Z350 och Z275, vilket innebär att plåten är belagd med 350 respektive 275 gram zink per m2 (båda sidor sammantaget). Detta motsvarar skikttjocklekar på cirka 25 respektive 20 μm. Z275 används huvudsakligen till färgbelagd profilerad plåt och plåttakpannor medan Z350 används för plåt som ska falsas.

Med ledning av avfrätningsvärdena för zink går det att uppskatta livslängden hos en zinkmetalliserad plåt beroende på hur tjockt zinkskikt som finns på plåten. Zinkkorrosionen (zinkavfrätning) varierar med atmosfärstypen, årstid, väderlek mm. Zinkavfrätningen har följts under många år bland annat av Korrosionsinstitutet, vilket resulterat i vissa riktvärden för olika atmosfärstyper.

Som lägst kan avfrätningen uppskattas till 0,5 μm/år i ren luft. I stadsatmosfär brukar anges att zinkavfrätningen är 2,0 μm/år och i viss industrimiljö kan avfrätning upp till 10 μm/år förekomma. Stora lokala variationer finns emellertid. Under senare år har också noterats att zinkkorrosionen minskat som en följd av bland annat att svaveldioxidhalterna i atmosfären har minskat. I Stockholm har mätningar vid Vanadis visat på en minskning av korrosionen från 14 μm/år i slutet på 1970-talet till 4 μm/år i början på 1990-talet.

Livslängden på en zinkmetalliserad stålplåt blir i de allra flesta fall för kort enbart med zink som ett korrosionsskydd, varför den plåten kompletteras med ytterligare någon form av skydd. Detta har tidigare gjorts med byggplatsmålning men har nu nästan uteslutande ersatts med en industriellt pålagd färgbeläggning.

Den zinkmetalliserade plåten utsätts i huvudsak för allmän korrosion vilket innebär att zinken korroderar relativt jämt över hela ytan.

Zinkbeläggningen har förutom att den ger stålplåten ett korrosionsskydd även en annan egenskap. Zinken ger stålplåten ett katodiskt skydd vid klippkanter och där det kan uppstå skador i zinkskiktet. När plåten utsätts för syre och fukt bildas ett bimetalliskt (galvaniskt) element med stål som katod och zink som anod. Anoden offrar sig och bildar korrosionsprodukter som begränsar en fortsatt snabb korrosion av stålet.

Materialfakta för metalliserad stålplåt

Längdutvidgningskoefficienten för stål är 12 x 10-6 °C-1. Detta innebär att stål rör sig ~ 1,2 mm/m vid ett temperaturintervall om 100 °C.

Stålplåt har en densitet på 7,9 kg/dm3.

Figur 2:1. Zinkkorrosionen vid Vanadis, Stockholm. Källa: Nordic galvanizers.Figur 2:1. Zinkkorrosionen vid Vanadis, Stockholm. Källa: Nordic galvanizers.
Bild 2:5. Förzinkad och industriellt färgbelagd stålplåt är ett hållbart takmaterial. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 2:5. Förzinkad och industriellt färgbelagd stålplåt är ett hållbart takmaterial. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 2:6. Enbart förzinkad plåt exponerad i Södertälje (ytterområde) i närmare 30 år. Lokalt korrosionsangrepp. Den ursprungliga tjockleksuppgiften (0,71) framgår. Detta visar att zinken ger ett gott korrosionsskydd. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 2:6. Enbart förzinkad plåt exponerad i Södertälje (ytterområde) i närmare 30 år. Lokalt korrosionsangrepp. Den ursprungliga tjockleksuppgiften (0,71) framgår. Detta visar att zinken ger ett gott korrosionsskydd. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 2:7. Snednocksbeslag av förzinkad byggplats-målad plåt på en renoverad 1700-talsbyggnad. Notera att ett mycket kort falsavstånd har använts för att inte bryta ett gammalt utseende. På 1700-talet fanns inte större plåtar att tillgå eftersom de smiddes för hand. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 2:7. Snednocksbeslag av förzinkad byggplats-målad plåt på en renoverad 1700-talsbyggnad. Notera att ett mycket kort falsavstånd har använts för att inte bryta ett gammalt utseende. På 1700-talet fanns inte större plåtar att tillgå eftersom de smiddes för hand. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 2:8. Allmän korrosion är den vanligaste typen av korrosion på stålplåt. Galvanisk korrosion kan även uppstå liksom spaltkorrosion i falsar. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 2:8. Allmän korrosion är den vanligaste typen av korrosion på stålplåt. Galvanisk korrosion kan även uppstå liksom spaltkorrosion i falsar. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 2:9. Kyrktak täckt med förzinkad stålplåt som byggplatsmålats. Småplåtsformat har använts för att efterlikna ett äldre vanligt utseende på falsade järnplåtstak. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 2:9. Kyrktak täckt med förzinkad stålplåt som byggplatsmålats. Småplåtsformat har använts för att efterlikna ett äldre vanligt utseende på falsade järnplåtstak. Foto: Torbjörn Osterling.
Figur 2:2. Zinken ger ett katodiskt skydd av stålplåten. Illustration: SSAB Tunnplåt AB.Figur 2:2. Zinken ger ett katodiskt skydd av stålplåten. Illustration: SSAB Tunnplåt AB.