Skriv ut

Rörelser i plåten

Tak- eller väggkonstruktionen – med dess taktäckning respektive väggbeklädnad – måste utformas på ett sådant sätt att rörelserna kan tas upp utan att det uppstår skador.

Det är viktigt att komma ihåg att de krafter som uppstår i en trapetsprofilerad plåt är mycket stora. Som exempel kan nämnas att en TRP 45 med tjockleken 0,7 mm och ett åsavstånd av 3 m ger en tryckkraft på cirka 60 kN per breddmeter innan plåten knäcker ut. En slät plåt ger helt naturligt inte samma tryckkrafter.

Dessa krafter påverkar i första hand infästningarna som ska dimensioneras med hänsyn till detta och vid plåtändarna måste det finnas tillräcklig rörelse-mån. Tillverkare av trapetsprofilerad plåt tillhandahåller anvisningar om hur infästningarna ska dimensioneras och utföras. Olämplig utformning leder till att fästdonen kan skjuvas av eller att hålen vid infästningarna förstoras. Vid dessa hål kan vatten läcka in.

De rörelser som uppstår tvärs en trapetsprofilerad plåt är av mindre betydelse eftersom en viss deformering kan ske i profilerna.

Rörelser som sker i en trapetsprofilerad plåt och där ändöverlappen mellan plåtarna inte utförs på rätt sätt med hänsyn till plåtlängderna kan förutom att fästdonen skadas även leda till att vatten kan tränga in i överlappen. I vissa fall används extra infästningar för att dra ihop överlappen vilket kan få samma effekt. På låglutande tak finns ofta en önskan att undvika ändöverlapp vilket kan leda till att allt för långa plåtlängder används. Det är viktigt att följa de rekommendationer som finns för utförande av överlapp och de längsta plåtlängder som kan användas med hänsyn till underlag/bärverk samt infästningarnas utformning.

En plan plåt kan tvärs ståndfalsarna ta upp de rörelser som uppstår utan särskild hänsyn med tanke på att falsarna är utformade med ett basavstånd. I längdriktningen kan plåtbanden eller plåtskivorna fritt röra sig om infästningen sker med glidklammer och där det finns rörelsemån i den ena eller andra eller båda ändarna på banden eller skivorna. Vid en enkelfalsad skivtäckning – som endast förekommer vid förzinkad stålplåt och en taklutning som överstiger 18° – är det sällan några problem med rörelserna. Med hänsyn till falsarnas utformning kan rörelserna tas upp såväl tvärs skivorna som längs skivorna.

När plåtskivorna vid bandtäckning eller dubbelfalsad skivtäckning måste läggas vinkelrätt i förhållande till varandra är det nödvändigt att beakta rörelserna som kommer att uppstå i två olika riktningar. Såväl i AMA Hus som i tillverkarnas läggningsanvisningar finns rekommendationer om hur detta ska göras för att rörelserna ska bli så små som möjliga respektive kunnas tas upp i rörelsefogar eller anslutningar med rörelsemån.

Band eller skivor i slät plåt där rörelserna hindras ger i första läget veck eller bulor i plåten. När sedan rörelserna upprepas på grund av temperatursvängningarna kan så småningom ett veck utvecklas till en spricka.

Figur 8:3. Vid falsad plåt tas rörelserna i sidled upp av basavståndet som ska finnas i ståndfalsarna. Basavståndet är också viktigt för att minska risken för pilhöjd mellan falsarna. Stor pilhöjd kan vara en orsak till att buller uppstår i ett plåttak. Illustration: Torbjörn Osterling.Figur 8:3. Vid falsad plåt tas rörelserna i sidled upp av basavståndet som ska finnas i ståndfalsarna. Basavståndet är också viktigt för att minska risken för pilhöjd mellan falsarna. Stor pilhöjd kan vara en orsak till att buller uppstår i ett plåttak. Illustration: Torbjörn Osterling.
Bild 8:8. Utmattningsskada i ett plåtband. Orsaken i detta fall är att ett långt band har falsats samman tvärs banden i en taktäckning. Band som går vinkelrätt mot varandra måste antingen utföras med rörelsefogar eller göras i begränsade längder för att rörelserna ska bli så små som möjligt. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:8. Utmattningsskada i ett plåtband. Orsaken i detta fall är att ett långt band har falsats samman tvärs banden i en taktäckning. Band som går vinkelrätt mot varandra måste antingen utföras med rörelsefogar eller göras i begränsade längder för att rörelserna ska bli så små som möjligt. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 8:9. Rörelsefog med en svängd fals i ståndskivan. Ståndskivan begränsas i längd till 6 meter mellan de svängda falsarna vid stålplåt och till 3 m vid övriga plåtmaterial. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:9. Rörelsefog med en svängd fals i ståndskivan. Ståndskivan begränsas i längd till 6 meter mellan de svängda falsarna vid stålplåt och till 3 m vid övriga plåtmaterial. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 8:2. Nockbeslaget har skarvats stumt och det syns att plåten buktar upp på grund av längdutvidgningen. Rörelserna kan leda till att hålen blir större och så småningom kan även nitarna skjuvas av. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:2. Nockbeslaget har skarvats stumt och det syns att plåten buktar upp på grund av längdutvidgningen. Rörelserna kan leda till att hålen blir större och så småningom kan även nitarna skjuvas av. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 8:3. Stum överlappsskarv på ett beslag. Vissa nitar har skjuvats av medan andra håller på att lossna. När denna typ av skarvning används är det nödvändigt att lägga in rörelsefogar med jämna mellanrum. En sådan kan utföras som ett förstorat tätat överlapp med omslag. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:3. Stum överlappsskarv på ett beslag. Vissa nitar har skjuvats av medan andra håller på att lossna. När denna typ av skarvning används är det nödvändigt att lägga in rörelsefogar med jämna mellanrum. En sådan kan utföras som ett förstorat tätat överlapp med omslag. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 8:5. Vid enkelfalsade skivtäckningar används endast fasta klammer och rörelserna i plåten kan tas upp i såväl tvärfalsar som ståndfalsar. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:5. Vid enkelfalsade skivtäckningar används endast fasta klammer och rörelserna i plåten kan tas upp i såväl tvärfalsar som ståndfalsar. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 8:6. Vid långa dubbelfalsade skivtäckningar samt bandtäckningar – som alltid dubbelfalsas – är det viktigt att ta hänsyn till rörelserna i plåten. Infästning sker dels med fasta klammer dels med glidklammer. Vid taksprång och mot anslutande byggnadsdelar ska det finnas rörelsemån. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:6. Vid långa dubbelfalsade skivtäckningar samt bandtäckningar – som alltid dubbelfalsas – är det viktigt att ta hänsyn till rörelserna i plåten. Infästning sker dels med fasta klammer dels med glidklammer. Vid taksprång och mot anslutande byggnadsdelar ska det finnas rörelsemån. Foto: Torbjörn Osterling.
Figur 8:4. Tack vare enkelfalsens utformning kan rörelserna tas upp såväl tvärs som längs falsarna.Figur 8:4. Tack vare enkelfalsens utformning kan rörelserna tas upp såväl tvärs som längs falsarna.
Bild 8:4. Genom att använda glidbara infästningar till falsad plåt kan plåten röra sig i längdled. Foto: SSAB Tunnplåt AB.Bild 8:4. Genom att använda glidbara infästningar till falsad plåt kan plåten röra sig i längdled. Foto: SSAB Tunnplåt AB.
Bild 8:7. Långa och korta band har falsats samman med en dubbel ståndfals. Vid hörnen till fönsteromfattningarna medför rörelserna i de längre plåtarna att det uppstår dragningar i plåten. Så småningom kan detta leda till att det uppstår sprickor i de längre plåtarna. I detta fall borde en rörelsefog ha placerats i överkant på fönsteromfattningarna och mellan de olika fönsterdelarna. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:7. Långa och korta band har falsats samman med en dubbel ståndfals. Vid hörnen till fönsteromfattningarna medför rörelserna i de längre plåtarna att det uppstår dragningar i plåten. Så småningom kan detta leda till att det uppstår sprickor i de längre plåtarna. I detta fall borde en rörelsefog ha placerats i överkant på fönsteromfattningarna och mellan de olika fönsterdelarna. Foto: Torbjörn Osterling.