Skriv ut

Anslutande väggar

Vid anslutning av plåt mot högre väggar, krön, uppbyggnader och liknande måste också behovet av rörelsemån beaktas.

Detta kan ske på olika sätt beroende på främst taklutning men också plåtmaterial och hur de anslutande byggnadsdelarna är utförda.

En ståndskiva som ligger parallellt med taklutningen kan göras i samma längd som taktäckningen eftersom den kommer att följa med i täckningens rörelser. Det som ska beaktas är att ståndskivan inte ska fästas med genomgående infästningar till bakomliggande material.

Ett alternativ till utförande med en ståndskiva med svängda falsar är att gå upp med täckningen på anslutande vägg med ståndfalsarna obrutna. Utförandet blir då med ståndfalsveck som innebär att rörelserna tvärs plåten tas upp på samma sätt som i täckningen. Utförandet kräver stor noggrannhet eftersom det är lätt att det kan uppstå glipor i vecken.

Bild 8:15. Ståndskiva parallellt med takfallet. Rörelserna mellan ståndskivan och väggbeklädnaden tas upp genom att falsen är utförd som en enkel hakfals. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:15. Ståndskiva parallellt med takfallet. Rörelserna mellan ståndskivan och väggbeklädnaden tas upp genom att falsen är utförd som en enkel hakfals. Foto: Torbjörn Osterling.
Figur 8:19. Ståndskiva vinkelrätt mot takfallet. Här måste det finnas rörelsemån dels i ståndskivan dels mot anslutande vägg. Figuren visar på utförande vid sömsvetsad rostfri stålplåt, men principen är densamma även vid andra material. Det är viktigt att ståndskivan inte utförs i för långa längder och att den delas av med svängda falsar som ska utföras genomgående med närmaste ståndfals. Jämför med bild 8:9. Vid alla andra material än stålplåt ska avståndet mellan de svängda falsarna vara högst 3 m. Figuren kommer från AMA-Hus 18, JT-.2513/1Figur 8:19. Ståndskiva vinkelrätt mot takfallet. Här måste det finnas rörelsemån dels i ståndskivan dels mot anslutande vägg. Figuren visar på utförande vid sömsvetsad rostfri stålplåt, men principen är densamma även vid andra material. Det är viktigt att ståndskivan inte utförs i för långa längder och att den delas av med svängda falsar som ska utföras genomgående med närmaste ståndfals. Jämför med bild 8:9. Vid alla andra material än stålplåt ska avståndet mellan de svängda falsarna vara högst 3 m. Figuren kommer från AMA-Hus 18, JT-.2513/1
Figur 8:22. Ståndskiva med förhöjd anslutning till taktäckning. Anslutning mellan ståndskiva och taktäckning ska utföras på ett sådant sätt att rörelserna i täckningen kan tas upp samtidigt som ståndskivan ska kunna röra sig i längdriktningen. Illustration: SSAB Tunnplåt AB.Figur 8:22. Ståndskiva med förhöjd anslutning till taktäckning. Anslutning mellan ståndskiva och taktäckning ska utföras på ett sådant sätt att rörelserna i täckningen kan tas upp samtidigt som ståndskivan ska kunna röra sig i längdriktningen. Illustration: SSAB Tunnplåt AB.
Figur 8:18. Ståndskiva parallellt med takfallet. Ståndskivan kan röra sig fritt i förhållande till anslutande vägg genom att infästning sker med hakklammer. Täcklisten skyddar anslutningen. Figuren kommer från AMA-Hus 18, JT-.2511/4.Figur 8:18. Ståndskiva parallellt med takfallet. Ståndskivan kan röra sig fritt i förhållande till anslutande vägg genom att infästning sker med hakklammer. Täcklisten skyddar anslutningen. Figuren kommer från AMA-Hus 18, JT-.2511/4.
Figur 8:20. Princip för rörelsemån mot högre vägg eller hinder som ligger tvärs takfallet. Figuren kommer från AMA-Hus 18, JT-.2511/3.Figur 8:20. Princip för rörelsemån mot högre vägg eller hinder som ligger tvärs takfallet. Figuren kommer från AMA-Hus 18, JT-.2511/3.
Bild 8:16. Ståndfalsveck vid titanzinkplåt. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 8:16. Ståndfalsveck vid titanzinkplåt. Foto: Torbjörn Osterling.
Figur 8:21. Ståndfalsveck. Se även bild 8:16.Figur 8:21. Ståndfalsveck. Se även bild 8:16.