Skriv ut

Innehåll

Takplaner

För att få bästa överblick över och optimal samordning mellan takets olika funktioner och detaljer är det nödvändigt att upprätta en eller flera takplaner.

Takplaner underlättar också samordningen mellan olika projektörsgrupper.

De funktioner som ska samordnas kan vara:

  • falsförläggning
  • infästningar, fasta och rörliga zoner
  • läggningsriktning av profilerad plåt
  • rörelsefogar
  • skarvförläggning av profilerad plåt
  • takavvattning
  • markavlopp

De detaljer som ska samordnas kan vara:

  • antenner
  • genomföringar av kablar eller rör
  • lanterniner
  • master
  • skorstenar
  • snöglidhinder
  • snörasskydd
  • stosar
  • takfönster
  • taksäkerhetsanordningar
  • tillträdesvägar, vindsplan – tak
  • uppstigningsöppningar
  • ventilations- och kylanläggningar
  • ventilationshuvar
  • värmekabel
  • åskledare

Begreppet takplaner kan innebära att olika planer måste upprättas för ett och samma tak. Vissa funktioner och detaljer är mer beroende av varandra än andra. Exempelvis har vindlaster, infästning, rörelsefogar, rörelsehindrande genomföringar och uppstick eller förankringar för diverse utrustning mer eller mindre direkt samband.

Med en vindlastplan som utgångspunkt underlättas arbetet med en infästningsplan. Markera randzonerna och vilken klammertäthet för plan plåt eller skruvtäthet för profilerad plåt som gäller. De beräknade vindlasterna enligt gällande Eurokoder är schematiska. Det faktiska suget längst ut i takkanten kan vara upp emot 8-10 gånger så högt som suget inne på takfallet. Det är därför ytterst viktigt att vinden inte får grepp i kanterna. I mycket utsatta vindlägen kan de yttre skivorna eller banden därför behöva vara smalare för att minska påkänningarna eller risken för utmattning i materialet.

På infästningsplanen anges också var den fasta zonen ska placeras. Fast monterad utrustning på taket såsom tillträdes- och skyddsanordningar med genomgående infästningar kan lättare samordnas med plåtens fasta zoner. Detsamma gäller stosar och genomföringar för rör, kablar med mera som mer eller mindre begränsar plåtens rörelser. För att undvika onödiga låsningar i plåtmaterialet kan falsfästen som följer plåtens rörelser användas för exempelvis infästningar av tillträdes- och skyddsanordningar.

Vidare har alla detaljer såsom stosar, takluckor och genomgående förankringar samband med takavvattningen och de vattengångar som kommer att finnas. Vattengångar måste hållas fria från alla former av hinder. Hinder såsom stosar, rör, kabelgenomföringar eller luckor ska inte placeras i vattengångarna. Risken för framtida läckage är påtaglig.

En takplan underlättar också bedömningen av vattenflöden och var avloppen bör placeras. Vidare är det lättare att se var det finns risk för kvarstående vatten, is, smuts med mera. Markera särskilt låglutande ytor såsom kupplattor, terrasser och liknande. Takavvattningen måste dessutom samordnas med både fasadens utformning och eventuella markavlopp.

Undvik också att okontrollerat leda ner vatten från en högre nivå till en lägre. Fritt fallande vatten kan förorsaka nötning på det nedre taket med korrosion som följd eller stänk på fasadmaterialet. Vattnet bör ledas bort och ner från taket den kortaste och enklaste vägen och då i hängrännor och stuprör.

Vid anslutning av stuprör till markavlopp bör risken för påkörningsskador beaktas och materialvalet anpassas därefter. Det kan i vissa fall vara lämpligt med särskilda skydd.

Det finns också ett direkt samband mellan placeringen av tillträdes- och skyddsanordningar respektive takluckor, rensningspliktiga kanaler och skorstenar. Med takplanen som utgångspunkt går det att bedöma om det lönar sig att flytta en skorsten lite i sidled eller placera gångbryggan lite längre ned på takfallet. Det blir också lättare att avgöra var uppstigningsluckan ska placeras i förhållande till de rensningspliktiga anordningarna.

Med en infästningsplan som utgångspunkt är steget inte långt till en falsförläggningsplan. På äldre kulturhus kan detta vara särskilt intressant. Det ökar möjligheten att utnyttja den speciella ytstruktur och det mönster som är karakteristiskt för framför allt en skivtäckning. Dessutom blir det lättare att undvika riskabla falsmöten. Två tvärfalsar ska inte möta en längsgående fals i samma punkt eftersom det blir för mycket material i falsmötet. AMA Hus rekommenderar en förskjutning av tvärfalsarna på minst 50 mm vid dubbelfals. Falsmötenas placering och vinkel är särskilt viktig vid vinkelrännor och andra sneda ytor.

Det finns säkert även andra kombinationer. Det viktiga är att man under projekteringsskedet får god överblick på alla takdetaljer för att uppnå den optimala lösningen.

Figur 4:6. Infästningsplan.Figur 4:6. Infästningsplan.
Bild 4:37. Takplan? Foto:Torbjörn Osterling.Bild 4:37. Takplan? Foto:Torbjörn Osterling.
Bild 4:38. Vattengångar ska hållas fria från alla hinder. Foto:Torbjörn Osterling.Bild 4:38. Vattengångar ska hållas fria från alla hinder. Foto:Torbjörn Osterling.
Figur 4:7. Falsförlägning, Idé 1. Torbjörn Osterling.Figur 4:7. Falsförlägning, Idé 1. Torbjörn Osterling.
Figur 4:8. Falsförlägning, Idé 2. Torbjörn Osterling.Figur 4:8. Falsförlägning, Idé 2. Torbjörn Osterling.
Bild 4;38 b. Falsförläggning, Idé 3. Så här blev det slutliga resultatet. Foto: Torbjörn Osterling.Bild 4;38 b. Falsförläggning, Idé 3. Så här blev det slutliga resultatet. Foto: Torbjörn Osterling.
Bild 4:39. Ett bra skydd vid mark förhindrar onödiga skador. Foto:Torbjörn Osterling.Bild 4:39. Ett bra skydd vid mark förhindrar onödiga skador. Foto:Torbjörn Osterling.
Bild 4:40. En kraftig infästning av stuprör. Foto:Torbjörn Osterling.Bild 4:40. En kraftig infästning av stuprör. Foto:Torbjörn Osterling.
Bild 4:41. Vid puts på isoöering krävs särskilt underlag för infästning av stuprör. Foto:Torbjörn Osterling.Bild 4:41. Vid puts på isoöering krävs särskilt underlag för infästning av stuprör. Foto:Torbjörn Osterling.