Takets lutning

Vad är lämplig lutning på ett tak? En funktion vi redan berört är att avleda vatten och då helst bort från byggnaden.

Regn och smältvatten måste rinna av ordentligt. Ett helt horisontalt tak fungerar dåligt i vårt klimat. Inåtlutande tak har under årens lopp givit oss dåliga erfarenheter med läckande takbrunnar och frys- och vattenskador som följd. På horisontala eller flacka tak riskerar vi att få vatten stående eller att vatten kapillärt sugs upp mellan till exempel överläggsplattor eller i falser. Taket bör således luta utåt och vattnet ledas bort. Ju mer det lutar desto bättre rinner vattnet av.

Vad menar vi med taklutning och hur definieras den? I detta kapitel används följande lutningsbegrepp:

Tabell 4:1.

I AMA Hus 21 används också lutningen 1:10 (~ 5,7°) som lägsta rekommenderade lutning vid dubbelfalsad bandtäckning eller täckning med profilerad plåt.

Kostnaderna för den underliggande takkonstruktionen påverkas av vilken taklutning som väljs. Hela byggnadens kostnad påverkas i sin tur av på vilket sätt utrymmet närmast under taket ska användas. Under ett låglutande tak blir det normalt inget vindsutrymme som går att utnyttja medan denna möjlighet ökar ju brantare taklutningen blir. En lämpligt vald taklutning möjliggör också att det inte behövs uppbyggnader på taket för ventilationsrum eller hissmaskineri. Det ideala är om alla installationer ryms under ett och samma tak så att man undviker ett ”hus” på huset.

För underhåll och tillsyn av installationer skriver Arbetsmiljöverket i sin föreskrift 2009:2 i 115 § följande:

”Utrymmen och anordningar för fastighetsdrift och service liksom för underhållsarbete ska finnas och av en storlek och utformning som medger att sådana arbeten kan utföras på ett för kroppen skonsamt sätt och utan inbyggda risker för ohälsa och olycksfall. Detsamma gäller tillträdesleder till sådana utrymmen.

Byggprodukter, installationsdelar och övriga tekniska anordningar som fordrar skötsel eller normalt behöver förnyas under byggnadsverkets brukstid ska placeras så att detta kan ske med betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall samt på ett ergonomiskt lämpligt sätt.”

Med utgångspunkt från detta och kommentarerna i föreskriften rekommenderas att serviceutrymmet framför aggregatet är minst aggregatets bredd. Krävs det dessutom fritt arbetsutrymme utöver detta ska det vara minst 0,90 m. Måste man komma åt bakom och eller på sidorna bör det finnas en passage som är minst 0,60 m bred medan arbetsutrymme vid rensluckor, ställdon och liknande ska vara minst 0,90 m djupt och 0,60 m brett. Passage och dörröppningar till och från serviceutrymmet bör vara minst 0,90 m brett för att underlätta transport av materiel. Framför strömförande apparatskåp ska det vara minst 1,2 m fritt säkerhetsutrymme. Om aggregatet står på ben bör det under aggregatet vara minst 200 mm fritt för rengöring. Fri höjd ska vara minst 2,1 m i samtliga utrymmen och passager. Installationerna mår dessutom bäst av att vara i uppvärmda utrymmen, alltså bör yttertaket vara isolerat.

Figur 4:1. Sektion genom vindsplanet med serviceutrymme. Illustration: Hans Sandqvist. Bildinformation i Älvsjö AB.

Lutningen påverkar också vilken taktäckning som kan väljas. Varje material har sina begränsningar. Takpannor lämpar sig till exempel inte på låglutande tak eller kräver särskild infästning vid lutningar över 1:0,7 (~ 55°). Band- eller skivtäckning med plåt eller täckning med profilerad plåt lämpar sig på tak med lutning ner till på 1:10 (~ 5,7°).  Sömsvetsad rostfri täckning kan läggas på helt horisontala underlag, dock rekommenderas att taket alltid har viss lutning för att undvika kvarstående vatten.

Oavsett vilken utformning taket har måste det förr eller senare underhållas. Kostnader för tillsyn och underhåll är också beroende av lutningen. Ju brantare ett tak är desto svårare och därmed dyrare blir underhållet.

Arbetsmiljöaspekterna på takets lutning och utformning är inte heller att bortse ifrån. Varje projektör har skyldighet att beakta de risker som konstruktionen kan medföra för dem som ska bygga objektet, det så kallade projekteringsansvaret. I Arbetsmiljöverkets föreskrift ”Byggnads- och anläggningsarbete” (AFS 1999:3) finns uttryckliga regler för arbeten på tak som lutar mer än 1:4 (~ 14°). Se mer om detta under rubriken Projekteringsansvar.

Taklutningen påverkar också vilka krav som enligt Boverkets Byggregler, BBR, ställs på tillträdes- och skyddsanordningar. Kraven på tillträdes- och skyddsanordningar är lägre vid lägre lutningar. Se mer om detta i kapitel 11, ”Taksäkerhet”.

Oavsett dessa tvingande regler bör följande grundläggande principer beaktas:

Det ska vara möjligt att på ett betryggande sätt kunna

• fästa in sig
• ta sig upp på taket
• ta sig till nocken och
• förflytta sig utmed nocken

Enligt Arbetsmiljöverkets regler för Byggnads- och anläggningsarbete ska man alltid var infäst om man arbetar så att fallhöjden är 2 m eller mera. Se vidare i avsnittet Projekteringsansvar i detta kapitel.

Ett tak med god tillgänglighet minskar kostnaderna för tillsyn och underhåll. Just tillträdet till våra tak är ofta undermåligt, i synnerhet på äldre fastigheter. I samband med ombyggnad och inredning av gamla vindsvåningar blir dessvärre tillträdesmöjligheterna till taket också ofta sämre. Det ska inte vara nödvändigt att krypa på vinden fram till takluckan. Branschen rekommenderar dessutom att renoverade tak förses med taksäkerhets- och tillträdesanordningar som uppfyller dagens krav.

Erfarenhetsmässigt är lutningen 1:4 (~ 14°) en god utgångspunkt för ett fortsatt resonemang. Låt oss se vilka effekter på kvalitet och pris som vi kan förvänta oss om vi höjer eller sänker lutningen från 1:4 (~ 14°).

Tabell 4:2. En snabb blick på vidstående lista ger definitivt intrycket att ett flackare tak än 1:4 (~ 14°) är att föredra framför ett brantare tak. För att åstadkomma tillräcklig takhöjd för installationer på vindsbjälklaget kan det på smalare hus därför krävas att ytterväggarna dras upp en bit över vindsbjälklaget.